Jag hatar dom här stunderna, dagarna, åren här hemma.
Jag passade min syster nyss, och hon råkade kasta sönder ett av mina favoglas och jag liksom hökde rösten såklart. Så kom "pappa" in och började tjabba om att jag fan inte ska höja rösten mot henne och massa skit.
Men de betyder att han få slå mig och skriker på mig hela tiden? Lite dubbelmoral där! eller ja inte lite. Jag ska likosm inte höjer rösten mot nån verka de som, men alla få göra de mot mig, de känns lite konstigt?
När man få skit hela tiden av de samhället där man bo i så kalrt, de samhället vi lever i hålelr fan helt ärligt på att gå åt helvete, 12 sitetr och röker som skorstena och 14 årigar sitetr och super skallen av sig på vardagarna. Men de är deras sätt att klara sig, att glömma deras skit dom få hemma, men vissa ta liskomsjälvmord innan dom ens är 18, som sagt vårt samhälle hålelr på brista totalt, vad ska vi göra likosm, vi är ju bara "ungdomar". Alla ställer höga krav just på oss, men ha ni föräldra kankse kollat vad ni kan göra..?
Ps, I love you<33!
Hörs och cya, peace!<3
fredag 25 september 2009
onsdag 23 september 2009
När vi va små...
Minns ni när niva små, vid säger 6 år nåt omkring där.
Där man såg upp och tänkte "jag vill blir som dom coola stora killarna" dom som va typ 16+ säger vi nu, typ vårn ålder.
När man trodde fan va coola alla är, röker, tjabba imot allt och alla, helt enkelt vara ungdom. Men fan till att vara "Ungdom" tillhör mest en sak till, Föräldrana, japp våra jävla päron.
Vi börja alltid bråka om de minsta lilla och blir nertrycka av dom för ibland vet vi, dom ha rätt men vi våga inte inse de. Känner ni igen de kanske?
De finns ju dom som ha mycke bråk hemma och dom som ha lite, helt olika.
Sen ha vi mig oxå, jag som inte ha stora problem, men klart andra ha större
eller samma problem.
Vi som blir slagna av våra "pappor" vi som skriker till våra päron "JAG HATAR DIG HOPPAS DU DÖR!?!?!". Sen springer man upp i rummet elelr ta bilen ut en väng bara för att slipa allt, och bara kunna vara ifred och våga gråta. Fast ändå finns våra päron alltid för oss, men vi älskar dom djupt inut i men vi vissa de allt för sällan eller inte alls. Liksom klart, jag bråka typ 24/7 hemma och skriker och få skit av allt och alla här hemma, jag gömemr mig i mitt rum för att slippa de mesta för jag inte orka ta mer skit. Man kännerr bara känslan av att man inte vill mer eller man få käsnlan av nu behöver jag någon som håller om mig, och där är nästa stora problem, "Kärlek".
Kärleken känner alla till, vissa känenr bara dom bra sidorna andra båda och vissa bara dom dåligar. Men fan när man behöver verkligen nån och snacka med vad önskar man sig inte mer än att ha sin flickvänn/pojkvänn hos sig, om man ha en.
Jag säger helt ärligt, jag ha fått känner på båda sidorna. JAg ha vart lycklig och sedan blivit krossat totalt, ner till grunden igen precis när man blivit hel igen.
Iaf, ni undra varför jag skriver detta inlägg? nja, ok, först så ha jag inte uppdaterat på länge, andra så bråkade jag precis med mor som IN I HELVETE, hon fick mig att gråtar så jag sprng in i mitt rum och låste in mig, musiken dunkas på och tårarna rinner som floder ner för min kind. Jag skrek till henne, att jag hatar henne, men jag känner känslan att jag älskar henne ändå, hon vill ju bara de bästa för mig?
Nu ska jag iaf torka bort mian tåra och koncentrera mig på allt, men juts ja, hade nästan glömt, ibland vill man inte vara ungdom, ibland vill man vara den lilla skiten som hellre se upp till dom "coola" killar som inte verka ha problem, men vi vet, inut i är vi dom "coola" killarna som gråter innombords!
Bby, you make my day<3
Hörs och cya, peace..<3
Där man såg upp och tänkte "jag vill blir som dom coola stora killarna" dom som va typ 16+ säger vi nu, typ vårn ålder.
När man trodde fan va coola alla är, röker, tjabba imot allt och alla, helt enkelt vara ungdom. Men fan till att vara "Ungdom" tillhör mest en sak till, Föräldrana, japp våra jävla päron.
Vi börja alltid bråka om de minsta lilla och blir nertrycka av dom för ibland vet vi, dom ha rätt men vi våga inte inse de. Känner ni igen de kanske?
De finns ju dom som ha mycke bråk hemma och dom som ha lite, helt olika.
Sen ha vi mig oxå, jag som inte ha stora problem, men klart andra ha större
eller samma problem.
Vi som blir slagna av våra "pappor" vi som skriker till våra päron "JAG HATAR DIG HOPPAS DU DÖR!?!?!". Sen springer man upp i rummet elelr ta bilen ut en väng bara för att slipa allt, och bara kunna vara ifred och våga gråta. Fast ändå finns våra päron alltid för oss, men vi älskar dom djupt inut i men vi vissa de allt för sällan eller inte alls. Liksom klart, jag bråka typ 24/7 hemma och skriker och få skit av allt och alla här hemma, jag gömemr mig i mitt rum för att slippa de mesta för jag inte orka ta mer skit. Man kännerr bara känslan av att man inte vill mer eller man få käsnlan av nu behöver jag någon som håller om mig, och där är nästa stora problem, "Kärlek".
Kärleken känner alla till, vissa känenr bara dom bra sidorna andra båda och vissa bara dom dåligar. Men fan när man behöver verkligen nån och snacka med vad önskar man sig inte mer än att ha sin flickvänn/pojkvänn hos sig, om man ha en.
Jag säger helt ärligt, jag ha fått känner på båda sidorna. JAg ha vart lycklig och sedan blivit krossat totalt, ner till grunden igen precis när man blivit hel igen.
Iaf, ni undra varför jag skriver detta inlägg? nja, ok, först så ha jag inte uppdaterat på länge, andra så bråkade jag precis med mor som IN I HELVETE, hon fick mig att gråtar så jag sprng in i mitt rum och låste in mig, musiken dunkas på och tårarna rinner som floder ner för min kind. Jag skrek till henne, att jag hatar henne, men jag känner känslan att jag älskar henne ändå, hon vill ju bara de bästa för mig?
Nu ska jag iaf torka bort mian tåra och koncentrera mig på allt, men juts ja, hade nästan glömt, ibland vill man inte vara ungdom, ibland vill man vara den lilla skiten som hellre se upp till dom "coola" killar som inte verka ha problem, men vi vet, inut i är vi dom "coola" killarna som gråter innombords!
Bby, you make my day<3
Hörs och cya, peace..<3
torsdag 17 september 2009
Ensam står jag här, lämnad av alla...
Jag känner hur ångesten kryper närmre och närmre, jag vill inte mer.!
Jag vill blir av med alla mina ångest och depprisionsproblem!
Jag komemr ihåg när man va liten och man trodde att allt va lätt och att de va coolt att vara "ungdom" men fan, Vi ha ju baraproblem, alla av oss ha.
Vissa mer vissa mindre, men alla eller ah dom flesta ha nog samma problem som jag.
Kärlek.
Jag är rädd när du inte sover jämte mig.
Jag kan inte sova om du inte sover jämte mig.
Jag kan inte skratta om inte du skratta jämte mig.
Jag är stum och gör ingenting.
Jag säger inget om inte du säger nåt jämte mig.
Jag äter inte om du inte äter jämte mig.
Utan dig är allt som en ny värld, en sämmre värld,
fast de borde du ju veta..
Jag ha glömt hur de är utan dig, utan at ha ig vid min sida..
Ensam springer jag fram i livet som ett litet barn, men du borde se att faran är stor att jag inte hittar tillbaka till mitt gammla jag.
Ensam sitter jag här, med tårfyllde ögon se jag hur raderna fylls mer och mer av meningslösa texter av mig.
Ensam står jag här nu i världen utan någon vid min sida..
Jag vill blir av med alla mina ångest och depprisionsproblem!
Jag komemr ihåg när man va liten och man trodde att allt va lätt och att de va coolt att vara "ungdom" men fan, Vi ha ju baraproblem, alla av oss ha.
Vissa mer vissa mindre, men alla eller ah dom flesta ha nog samma problem som jag.
Kärlek.
Jag är rädd när du inte sover jämte mig.
Jag kan inte sova om du inte sover jämte mig.
Jag kan inte skratta om inte du skratta jämte mig.
Jag är stum och gör ingenting.
Jag säger inget om inte du säger nåt jämte mig.
Jag äter inte om du inte äter jämte mig.
Utan dig är allt som en ny värld, en sämmre värld,
fast de borde du ju veta..
Jag ha glömt hur de är utan dig, utan at ha ig vid min sida..
Ensam springer jag fram i livet som ett litet barn, men du borde se att faran är stor att jag inte hittar tillbaka till mitt gammla jag.
Ensam sitter jag här, med tårfyllde ögon se jag hur raderna fylls mer och mer av meningslösa texter av mig.
Ensam står jag här nu i världen utan någon vid min sida..
onsdag 16 september 2009
Verkligheten är svårare än man tror..
Jag springer runt som fan och leta efter ett papper, ett papper jag skrev jag saknar dig dig på efter första gången vi träffades.
Jag sitter nu här med pappret i handen ta upp pappret, läser och fäller en tår men le ändå!
Med musiken i bakgrunden öppna jag mitt fönster och skriker rakt ut i världen, "VArfär är verkligheten svårare än vad man tror?",
Jag satt här igår och kollade på filmen "PS, I love you".
Men kärleken är inte så jävla lätt som allt verka vara, alla vet de, men änåd önskar vi att den vore hur lätt som heslt såingen blir sårad.
Men när man blir sårad vet man att de läker, då vet man att de va äkta!
Jag ha inte direkt lust att skriva mycke idag men lovade folk att uppdatera mer så, ah!
Nu ska jag dra på mig en tröja sätta mig i bilen och köra lite och fundera på allt.
Hörs och cya, peace<3
PS, I love you<3
Jag sitter nu här med pappret i handen ta upp pappret, läser och fäller en tår men le ändå!
Med musiken i bakgrunden öppna jag mitt fönster och skriker rakt ut i världen, "VArfär är verkligheten svårare än vad man tror?",
Jag satt här igår och kollade på filmen "PS, I love you".
Men kärleken är inte så jävla lätt som allt verka vara, alla vet de, men änåd önskar vi att den vore hur lätt som heslt såingen blir sårad.
Men när man blir sårad vet man att de läker, då vet man att de va äkta!
Jag ha inte direkt lust att skriva mycke idag men lovade folk att uppdatera mer så, ah!
Nu ska jag dra på mig en tröja sätta mig i bilen och köra lite och fundera på allt.
Hörs och cya, peace<3
PS, I love you<3
söndag 13 september 2009
Sänger mina ögonlock, känner hur allt försvinner...
Med stirrande blick fundera jag på avd jag ska kladda ner på pappret idag. Just nu ha jag bara kladdat ner allt med blod och tårar, musik dunka på såklart, men inte för att den gör mig glad, nej just idag är den på för att ingen ska höra min tårar faller ner, höra hur blodet droppa på golvet.
Tanka kommer upp, minnen kommer upp, men ändå inget som vill mig att få stanna just i nån tanke eller nåt minne. Jag känner hur min kropp sakta ge upp, hur min livsglöd sakta slockna.
Jag klicka runt på allt möjligt på datorn hitta gamla texter jag skrivit och gamla bilder på massa minnen..och jag kan bara säger en sak, Jag palla inte mera.
Att alltid ta imot skit, att aldrigt kunna blir glad, att jag måste le fast jag bryter ihop inuti bara för göra alla andra glada, nej jag orka inte mera.
Jag undra mest, vem fan är jag, vem fan är Alexander?
Eftersom jag bara få skit, blir behanldat som skit, att alal bara leker med mig och tror jag är nån fucking docka ni kan slänga runt som inte ha några känslor?
Är jag så jävla värdelös att jag måste blir så behandlat av er?
Är jag så ful att ni inte våga visa er med mig?
Är jag så jävla äcklig att ni inte ens våga titta på mig?
Varför är jag så jävla feg och sväljer inte dom här jävla tabletterna så jag slipper allt.
Det är ju inget som hindra mig längre, Jag känner hur djävulen sträcker sig efter mig och hur ångesten blir större och större, jag känner hur rummet kryper ihop och blir rund, jag kan inte gömma mig i mina hörn längre, leken är över, jag ha kommit fram och insett, jag är inget värdefullt för någon.
Jag känner hur jag sakta börja tappa kontrollen över mig själv, jag känner att allt jag gör bara blir fel, ingte är sig likt, som en sten drunkar jag i mitt eget blod, jag känner hur mian ord ta slut, att alla ah slutar läsa för länge sen, jag känner hur jag sägermig själv "fan avslutardenna äckeltexten" så ah..it´s over....
peace...<3
Tanka kommer upp, minnen kommer upp, men ändå inget som vill mig att få stanna just i nån tanke eller nåt minne. Jag känner hur min kropp sakta ge upp, hur min livsglöd sakta slockna.
Jag klicka runt på allt möjligt på datorn hitta gamla texter jag skrivit och gamla bilder på massa minnen..och jag kan bara säger en sak, Jag palla inte mera.
Att alltid ta imot skit, att aldrigt kunna blir glad, att jag måste le fast jag bryter ihop inuti bara för göra alla andra glada, nej jag orka inte mera.
Jag undra mest, vem fan är jag, vem fan är Alexander?
Eftersom jag bara få skit, blir behanldat som skit, att alal bara leker med mig och tror jag är nån fucking docka ni kan slänga runt som inte ha några känslor?
Är jag så jävla värdelös att jag måste blir så behandlat av er?
Är jag så ful att ni inte våga visa er med mig?
Är jag så jävla äcklig att ni inte ens våga titta på mig?
Varför är jag så jävla feg och sväljer inte dom här jävla tabletterna så jag slipper allt.
Det är ju inget som hindra mig längre, Jag känner hur djävulen sträcker sig efter mig och hur ångesten blir större och större, jag känner hur rummet kryper ihop och blir rund, jag kan inte gömma mig i mina hörn längre, leken är över, jag ha kommit fram och insett, jag är inget värdefullt för någon.
Jag känner hur jag sakta börja tappa kontrollen över mig själv, jag känner att allt jag gör bara blir fel, ingte är sig likt, som en sten drunkar jag i mitt eget blod, jag känner hur mian ord ta slut, att alla ah slutar läsa för länge sen, jag känner hur jag sägermig själv "fan avslutardenna äckeltexten" så ah..it´s over....
peace...<3
lördag 12 september 2009
En helt ny värld..
Nu är de ett tag sen man skrev av sig men nu känner jag av att de blir tid, under tiden ha de hänt en jävla massa..Jessica min bästa tjejkompis tog livet av sig den 02/09-09 och micaela och jag gjorde slut med. Jo lite mycke på samma gång men fan nu kan man inte avra för depp längre nu måste man skriva av sig som sagt.
Jag sitter här, tänker efter och kolla ut, jag se en stjärna blinkar och fatta så klart att du är nu min änglavakt, precis de jag behöver nu efter du lämnade oss, mig, fan vad jag saknar dig!
Högtalarna dunka " RMK - Bara en gång till ", låten ta upp minnen som fan, tex, när du och jag va vid stranden med din familj och du råkade trampa på en manet och skrek "jag tror de är en kuk vid min fot" och sprang, fan minnen asså.
Men fan, jag sitter ändå ute varje natt, kolla upp och sedan på mobilen, inget sms, inget samtal från dig jessica. Klart jag vet att du sitter upp i ditt moln och kolla ner på mig och se till att inget händer mig. Men lova mig en sak, ta hand om pappa där uppe med och säg han att jag saknar han!
Snart är de din begravning och fan jag kommer gråtar...och jag kommer ha mina älskade "converse" på mig jag ska vara den jag är på din begravning precis som jag lovade dig,!
Men nu är låten slut och de få räcka för de första inlägget på länge.
Hörs och cya, peace<3
Jag sitter här, tänker efter och kolla ut, jag se en stjärna blinkar och fatta så klart att du är nu min änglavakt, precis de jag behöver nu efter du lämnade oss, mig, fan vad jag saknar dig!
Högtalarna dunka " RMK - Bara en gång till ", låten ta upp minnen som fan, tex, när du och jag va vid stranden med din familj och du råkade trampa på en manet och skrek "jag tror de är en kuk vid min fot" och sprang, fan minnen asså.
Men fan, jag sitter ändå ute varje natt, kolla upp och sedan på mobilen, inget sms, inget samtal från dig jessica. Klart jag vet att du sitter upp i ditt moln och kolla ner på mig och se till att inget händer mig. Men lova mig en sak, ta hand om pappa där uppe med och säg han att jag saknar han!
Snart är de din begravning och fan jag kommer gråtar...och jag kommer ha mina älskade "converse" på mig jag ska vara den jag är på din begravning precis som jag lovade dig,!
Men nu är låten slut och de få räcka för de första inlägget på länge.
Hörs och cya, peace<3
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
