Jag håller din hand så länge jag kan och gå imot min sista runda. Vi visste det båda två men ville inte inse de men tiden kom ifatt oss och vi kan inte besegra den.
Kankse skulle de vart bättre att, de aldrigt skulle hänt såhär. Men kankse är ett sånt jävla fegt ord.
Vi kämpade hela tiden och inget sandkorn gav vi bort, och nu står vi här.
Och jag ångra ingenting! Inte ett ända steg, inte ett jävla ögonblick från allt!
Också om de är förlorat nu, och att de inte räcker för oss, inget av de va i onödan.
Jag ångra inte ett jävla skit, verkligen inget av de!
Tiden löper imot oss och hela världen blir stumm, och snart så är rundan slut.
Vi byggde upp allt av oss i sand det kostade osss mycke kraft men de sket vi i.
För allt av de va de fan värd för mig.
Och jag tacka dig för varje dag jag fick vara hos dig jessica!!
Jag ångra inget, ett ända ord inte ett ögonblick. Jag ta inga steg bakåt för inget vi ha haft ångra jag!
Inget av de och jag är så glad jag ha dig, kankse inte på samma sättet längre men du finns där<3!
Jag ångra inget för allt va värd varje sekund med dig jessica<3!
Jag saknar dig sjukt mycke, hoppas du må bra där du är nu!<3
Lite depp idag men fan, :/
Hörs och cya, peace<3
lördag 12 december 2009
tisdag 8 december 2009
Vart är livets lycka...
Ni vet ju alla livet sjunger inga underbar sånger som få oss att må bra. Alla vi ha våra problem med saker och ting. Jag sitter just nu här med tårar i ögonen och blod på läppen som bilder små droppa som droppar ner på pappret.
Nu är de nog jag klara inte hålla masken längre, nej! Idag ha vart droppen, nu orka jag inte vara den där lilla killen som skratta hela tiden och försöker få andra att må bra och faller isär inuti. Jag känner hur mina isblåa ögon fylls mer och mer med tår som snart droppa ner på pappret, jag torka bort dom och sätter pennan på pappret igen, ingen aning vad jag skriver men idag skriver jag bara av mig.
Musiken spelas på med två låtar, "Rise Against - Hero of War" och "Sido - hey du".
Jag stirra ut och fundera på vad de är jag ska klottra ner, jag vet verkligen vad, men jag vill ringa jessica men jag kan inte.
Liskom hon va min som min "syster", men fan tillbaka till min bro och min syster, idag hade vart en sån jävla sjukt dag.
"pappa" bråkade med min bro och jag gick imellan och de blev kaos..Jag fick ta imot skit och slag, min vardag typ..men jag gör allt bara för skydda min syskon..jag älskar er<3!
Ibland önskar jag helt ärligt jag lyckades med de jag gjorde en gång i tiden och slapp allt skit här, slipper leva i en värld som känns som en sjuk dröm. Ibland undra jag hur fan skulle de vart om man inte skulle finnas och hur folk skulle vara då..?
Ibland vill jag bara ta tag i min syskon min mor och bara sticka långt här ifrån..lämna allt skit och bara sticka..
Men tur att de finns några få personer som få mig glad, jag är glad jag ha er. Victoria, tack till att du är bäst och verkligen finns!<333
Kalle, din sjuka jävel, tack för du finns!<3
Johan turunen, de finns ingen snällare björn än dig!<3
Fanny, du är en underbar bra person att snacka med, tack<3
Kajjsa, tack, och förlåt, för jag skämtade om allt..du vet vad<3
Jag vill verkligen tacka er att ni finns, förlåt för att detta inlägget är lite konstig men jag må inte bra och vetinte vad jag ska skriva om..men ibland önskar jag, att jag hade lyckads..
Victoria, är bäst<3
Hörs och cya, peace<33
Nu är de nog jag klara inte hålla masken längre, nej! Idag ha vart droppen, nu orka jag inte vara den där lilla killen som skratta hela tiden och försöker få andra att må bra och faller isär inuti. Jag känner hur mina isblåa ögon fylls mer och mer med tår som snart droppa ner på pappret, jag torka bort dom och sätter pennan på pappret igen, ingen aning vad jag skriver men idag skriver jag bara av mig.
Musiken spelas på med två låtar, "Rise Against - Hero of War" och "Sido - hey du".
Jag stirra ut och fundera på vad de är jag ska klottra ner, jag vet verkligen vad, men jag vill ringa jessica men jag kan inte.
Liskom hon va min som min "syster", men fan tillbaka till min bro och min syster, idag hade vart en sån jävla sjukt dag.
"pappa" bråkade med min bro och jag gick imellan och de blev kaos..Jag fick ta imot skit och slag, min vardag typ..men jag gör allt bara för skydda min syskon..jag älskar er<3!
Ibland önskar jag helt ärligt jag lyckades med de jag gjorde en gång i tiden och slapp allt skit här, slipper leva i en värld som känns som en sjuk dröm. Ibland undra jag hur fan skulle de vart om man inte skulle finnas och hur folk skulle vara då..?
Ibland vill jag bara ta tag i min syskon min mor och bara sticka långt här ifrån..lämna allt skit och bara sticka..
Men tur att de finns några få personer som få mig glad, jag är glad jag ha er. Victoria, tack till att du är bäst och verkligen finns!<333
Kalle, din sjuka jävel, tack för du finns!<3
Johan turunen, de finns ingen snällare björn än dig!<3
Fanny, du är en underbar bra person att snacka med, tack<3
Kajjsa, tack, och förlåt, för jag skämtade om allt..du vet vad<3
Jag vill verkligen tacka er att ni finns, förlåt för att detta inlägget är lite konstig men jag må inte bra och vetinte vad jag ska skriva om..men ibland önskar jag, att jag hade lyckads..
Victoria, är bäst<3
Hörs och cya, peace<33
söndag 6 december 2009
Inte som alla andra...
Idag blir de ett inlägg om en kommentar jag fick för jag tyckte den va de fett värdt att slänga upp, texten den här personen mena är "ett nytt kapitel". Aja, gött avv de finns folk som våga kommentera.
"jag har suttit här och läst din blogg sen vi la på. men jag fastnade just vid denna texten, jag har läst den minst 5 gånger nu. jag har bara suttit här och glott på skärmen, men jag kunde inte låta bli att läsa en viss mening, om och om igen. "Jag somnade natten du dog, jag hörde inte att du ringde, men jag borde gjort." jag bara sitter här och tänker på ingenting, jag rör vid min kind och känner att kinden är aldeles blöt. tårarna forsar ner, det känns som om dom aldrig kommer att ta slut.
jag vet att vi inte haft sån bra kontakt med varandra, men jag vill att du ska veta att jag finns där för dig. no matter what, bara smsa elelr ring eller whatever, jag vet att jag inte är den första personen du kommer gå till om du mår dåligt, men jag vill ändå att du ska veta att jag finns där. jag tycker ändå att du är jävligt modig, du vågar tala om för folk att du gråter, dom flesta killar tycker det är löjligt, men VAFAN skulle det vara det för egentligen, alltså fan, ta dig samman ditt liv och försök lev så bra det går. ge inte upp och gör inget dumt, aja ska inte skriva nån jävla novell, men ha det najs. <3 "
Tack julia för en bra kommentar som få en att tänka lite, tänka på att de visst finns folk som läser min blogg. Jag vet vi haft dåligt kontakt, men ey vi löser de! Tack iaf, för att du läser bloggen och tycker att mina ord jag skriver ha en mening.
Hörs och cya, peace<3
"jag har suttit här och läst din blogg sen vi la på. men jag fastnade just vid denna texten, jag har läst den minst 5 gånger nu. jag har bara suttit här och glott på skärmen, men jag kunde inte låta bli att läsa en viss mening, om och om igen. "Jag somnade natten du dog, jag hörde inte att du ringde, men jag borde gjort." jag bara sitter här och tänker på ingenting, jag rör vid min kind och känner att kinden är aldeles blöt. tårarna forsar ner, det känns som om dom aldrig kommer att ta slut.
jag vet att vi inte haft sån bra kontakt med varandra, men jag vill att du ska veta att jag finns där för dig. no matter what, bara smsa elelr ring eller whatever, jag vet att jag inte är den första personen du kommer gå till om du mår dåligt, men jag vill ändå att du ska veta att jag finns där. jag tycker ändå att du är jävligt modig, du vågar tala om för folk att du gråter, dom flesta killar tycker det är löjligt, men VAFAN skulle det vara det för egentligen, alltså fan, ta dig samman ditt liv och försök lev så bra det går. ge inte upp och gör inget dumt, aja ska inte skriva nån jävla novell, men ha det najs. <3 "
Tack julia för en bra kommentar som få en att tänka lite, tänka på att de visst finns folk som läser min blogg. Jag vet vi haft dåligt kontakt, men ey vi löser de! Tack iaf, för att du läser bloggen och tycker att mina ord jag skriver ha en mening.
Hörs och cya, peace<3
torsdag 3 december 2009
Färgerna börja bleka men Nom ta över...
Va fan...jag vet helt ärligt inte vart jag ska ta mig längre, livsglöden slockna. Väggarna känns att komma närmare och närmare och jag vet inte väga ut längre, jag tro jag är fast i djävulens klor. Jag skriker högt men ingen hör, jag känner hur tåren faller och bilder floder på golvet, precis som blodet jämte. Detta är så jävla sjukt, jag känner hur ångesten ta över kroppen och börja styra min vardag. Att fejka sina skratta sitt leende och allt, bara för att få alla andra må bra.
För ingen skulle förstår sig på mig ändå, så inne bryter mitt liv ihop, jag känner hur mitt hjärta blir svart. Bakom mina jävla isblåa ögon är de en värld som faller ihop totalt inget finns kvar där.
Lämnad av alla förlägne sedan ge jag nu upp hoppet på att de finns några som verkligen förstår mig förutom två, två underbara jävla människor som jag vet alltid finns där!
Jessica, du är kanske död nu och se inte detta alls men fan , du va min "syster" jag saknar dig som fan och jag vet än idag sitter du där och försöker hjälpa mig.
Sen ha va Victoria, kom igen de finns fan ingen bättre människa än dig, helt jävla sjukt hur bra du få mig att må. Du är mitt nom du! som sagt lite mer NOM i livet skulle inte skada.
Jag kolla på klockan den säger 23:43 och blåmärken från "pappas" slag sitter djupt inbränt i både minne och själ, jag orka snart inte mer..Men nu bryter jag snart ihop, nu blir de tjocktröjan på , blocket i handen och ut till sjön..vi hörs förhoppningsvis!
Hörs och cya, peace<3
För ingen skulle förstår sig på mig ändå, så inne bryter mitt liv ihop, jag känner hur mitt hjärta blir svart. Bakom mina jävla isblåa ögon är de en värld som faller ihop totalt inget finns kvar där.
Lämnad av alla förlägne sedan ge jag nu upp hoppet på att de finns några som verkligen förstår mig förutom två, två underbara jävla människor som jag vet alltid finns där!
Jessica, du är kanske död nu och se inte detta alls men fan , du va min "syster" jag saknar dig som fan och jag vet än idag sitter du där och försöker hjälpa mig.
Sen ha va Victoria, kom igen de finns fan ingen bättre människa än dig, helt jävla sjukt hur bra du få mig att må. Du är mitt nom du! som sagt lite mer NOM i livet skulle inte skada.
Jag kolla på klockan den säger 23:43 och blåmärken från "pappas" slag sitter djupt inbränt i både minne och själ, jag orka snart inte mer..Men nu bryter jag snart ihop, nu blir de tjocktröjan på , blocket i handen och ut till sjön..vi hörs förhoppningsvis!
Hörs och cya, peace<3
tisdag 1 december 2009
Ett nytt kapitel....
Shiieeet!, ett jävla tag sen jag uppdaterade sist, men jag ha inte haft dator tillgång och såg igår att jag fick en kommentar där de stog att den personen ville att jag skulle uppdatera mer:) dock va de anonymt synd de. Men nu blir de bättre uppdatering jag lova för dom som vill läsa min udda blogg.
Ni undra säkert vadå udda?
Ja, min blogg är inte som alla andra tur de, alla berätta om sin vardag och bajs, så jävla drygt.
Jag berätta som de står i infon om mitt liv, mina problem för att skriva av mig att få ut all ångest och skit.
Nånting är fel dock, jag kolla ner, jag kolla upp och jag kolla ut genom fönstret se en stjärna som lyser starkare än alla andra och jag börja känna hur de bildas tårar i mina isblåa ögon.De känns som djävulen sträcker sig och bara försöker sabba mitt liv, allt gå ju bara åt helvete, Jessica... jag tro du är stjärnan och jag e glad för allt du gjort för mig.
Du fick mig att sova bättre på nätterna, men den natten borde jag inte sovit...
Jag somnade natten du dog, jag hörde inte att du ringde, men jag borde gjort.
När jag vaknade såg jag att du hade ringt men jag ringde inte upp din mobil förens efter de, då svarade din mor..och berättade vad som hade hänt..jag va som förlamad, jag fatta ingenting. Jag kände hur hela världen höll på att rasa ihop och blir rena kaoset.
Imon ha de gått tre månader sen, begravningen är gjort och jag tror inte jag ha gråtit så jävla mycket i hela mitt liv..förlåt..jag klara inte skriva om de här mer..jag saknar dig Jessica...<3!
Förlåt, att jag bara avbröt mitt i allt men nu rinner de tårar som fan, hoppas ni förstår de!
Nu ska jag sätta mig och bara ta de lungt och kommer på andra tankar och pratar med mitt NOM. så jävla underbart att man vet att man kommer på bättre humör snart när man snacka med NOM:et! bäst<3!
Hörs och cya,
take care<3
Ni undra säkert vadå udda?
Ja, min blogg är inte som alla andra tur de, alla berätta om sin vardag och bajs, så jävla drygt.
Jag berätta som de står i infon om mitt liv, mina problem för att skriva av mig att få ut all ångest och skit.
Nånting är fel dock, jag kolla ner, jag kolla upp och jag kolla ut genom fönstret se en stjärna som lyser starkare än alla andra och jag börja känna hur de bildas tårar i mina isblåa ögon.De känns som djävulen sträcker sig och bara försöker sabba mitt liv, allt gå ju bara åt helvete, Jessica... jag tro du är stjärnan och jag e glad för allt du gjort för mig.
Du fick mig att sova bättre på nätterna, men den natten borde jag inte sovit...
Jag somnade natten du dog, jag hörde inte att du ringde, men jag borde gjort.
När jag vaknade såg jag att du hade ringt men jag ringde inte upp din mobil förens efter de, då svarade din mor..och berättade vad som hade hänt..jag va som förlamad, jag fatta ingenting. Jag kände hur hela världen höll på att rasa ihop och blir rena kaoset.
Imon ha de gått tre månader sen, begravningen är gjort och jag tror inte jag ha gråtit så jävla mycket i hela mitt liv..förlåt..jag klara inte skriva om de här mer..jag saknar dig Jessica...<3!
Förlåt, att jag bara avbröt mitt i allt men nu rinner de tårar som fan, hoppas ni förstår de!
Nu ska jag sätta mig och bara ta de lungt och kommer på andra tankar och pratar med mitt NOM. så jävla underbart att man vet att man kommer på bättre humör snart när man snacka med NOM:et! bäst<3!
Hörs och cya,
take care<3
tisdag 10 november 2009
Tallulah...
Nu ha jag rotat fram blocket igen och bläddra lite i de. I bakgrunden dunka musiken, "Sonata Atrica - Tallulah". Ganskar sjukt vad jag jag kladdat ner i detta blocket, massa bläck, blyets, blod och ja jäääävligt många tåra.
Nu ta de ett tag innan jag verkligen kommer på vad jag ska skriva, men va fan jag gör som i mitt första inlägg jag skriver exat de jag känenr och tycker just nu!
Ja, vad e de jag känner just nu, en jäävla massa blandat helt ärligt, jag mår bra ena sekunden och dåligt den andra.
I helgen va jag i kalmar och besökte jessicas grav och satt där i några timma och tänkte på alla minnen med henne, sjukt att sin "syster" kan betyder så mycke för en.
Men ändå är man glad att dom gör de, oxå om hon är gone forever now så ha jag henne i mitt hjärta och i himlen där hon sitter och vakta över allt. Jag saknar henne sjukt mycke.
Aja, jag hittade nyss en text där jag skrev hur jobbigt de är hemma, jag läste den själv och fällde en tår, att en familj kan sjunka så lågt att jag skäms över de själv när jag läser min egen text.
Jag känenr varje slag "pappa" gjort på mig, varje jävla skit han gjorde mot kändes när jag läste texten, som en film spelas allt upp igen.
Men när jag läser de märker jag själv fan, de ha ju inte blivit bättre heller, nej skiten fortsätter!
Jag är ju som sag ingen jävla superhuman som klara att ta skiten, skydda sina syskon och min mor hela tiden, jag är oxå bara en liten pojke som är rädd bakom sina isblåa ögon!
Jag satt vid sjön igår och tänkte, undra hur fan allt hade vart nu om jag hade dött den gången jag försökte ta mitt liv. Jag tänker lite förmycke just nu kankse, där kom nog ett litet smile från er?
De är rätt så jobbigt att komma på vad man ska skriva om nu när man inte ha uppdaterat i 2 månader, iaf, nu ska jag slänga på mig jacka, dra igång mp3 på full rulle och dra ut till sjön och ja, blocket hänger med mig, uppdateringa kommer nog, förlåt för en inte så bra text!
Hörs och cya, peace <3
Nu ta de ett tag innan jag verkligen kommer på vad jag ska skriva, men va fan jag gör som i mitt första inlägg jag skriver exat de jag känenr och tycker just nu!
Ja, vad e de jag känner just nu, en jäävla massa blandat helt ärligt, jag mår bra ena sekunden och dåligt den andra.
I helgen va jag i kalmar och besökte jessicas grav och satt där i några timma och tänkte på alla minnen med henne, sjukt att sin "syster" kan betyder så mycke för en.
Men ändå är man glad att dom gör de, oxå om hon är gone forever now så ha jag henne i mitt hjärta och i himlen där hon sitter och vakta över allt. Jag saknar henne sjukt mycke.
Aja, jag hittade nyss en text där jag skrev hur jobbigt de är hemma, jag läste den själv och fällde en tår, att en familj kan sjunka så lågt att jag skäms över de själv när jag läser min egen text.
Jag känenr varje slag "pappa" gjort på mig, varje jävla skit han gjorde mot kändes när jag läste texten, som en film spelas allt upp igen.
Men när jag läser de märker jag själv fan, de ha ju inte blivit bättre heller, nej skiten fortsätter!
Jag är ju som sag ingen jävla superhuman som klara att ta skiten, skydda sina syskon och min mor hela tiden, jag är oxå bara en liten pojke som är rädd bakom sina isblåa ögon!
Jag satt vid sjön igår och tänkte, undra hur fan allt hade vart nu om jag hade dött den gången jag försökte ta mitt liv. Jag tänker lite förmycke just nu kankse, där kom nog ett litet smile från er?
De är rätt så jobbigt att komma på vad man ska skriva om nu när man inte ha uppdaterat i 2 månader, iaf, nu ska jag slänga på mig jacka, dra igång mp3 på full rulle och dra ut till sjön och ja, blocket hänger med mig, uppdateringa kommer nog, förlåt för en inte så bra text!
Hörs och cya, peace <3
fredag 25 september 2009
Inte nu igen..
Jag hatar dom här stunderna, dagarna, åren här hemma.
Jag passade min syster nyss, och hon råkade kasta sönder ett av mina favoglas och jag liksom hökde rösten såklart. Så kom "pappa" in och började tjabba om att jag fan inte ska höja rösten mot henne och massa skit.
Men de betyder att han få slå mig och skriker på mig hela tiden? Lite dubbelmoral där! eller ja inte lite. Jag ska likosm inte höjer rösten mot nån verka de som, men alla få göra de mot mig, de känns lite konstigt?
När man få skit hela tiden av de samhället där man bo i så kalrt, de samhället vi lever i hålelr fan helt ärligt på att gå åt helvete, 12 sitetr och röker som skorstena och 14 årigar sitetr och super skallen av sig på vardagarna. Men de är deras sätt att klara sig, att glömma deras skit dom få hemma, men vissa ta liskomsjälvmord innan dom ens är 18, som sagt vårt samhälle hålelr på brista totalt, vad ska vi göra likosm, vi är ju bara "ungdomar". Alla ställer höga krav just på oss, men ha ni föräldra kankse kollat vad ni kan göra..?
Ps, I love you<33!
Hörs och cya, peace!<3
Jag passade min syster nyss, och hon råkade kasta sönder ett av mina favoglas och jag liksom hökde rösten såklart. Så kom "pappa" in och började tjabba om att jag fan inte ska höja rösten mot henne och massa skit.
Men de betyder att han få slå mig och skriker på mig hela tiden? Lite dubbelmoral där! eller ja inte lite. Jag ska likosm inte höjer rösten mot nån verka de som, men alla få göra de mot mig, de känns lite konstigt?
När man få skit hela tiden av de samhället där man bo i så kalrt, de samhället vi lever i hålelr fan helt ärligt på att gå åt helvete, 12 sitetr och röker som skorstena och 14 årigar sitetr och super skallen av sig på vardagarna. Men de är deras sätt att klara sig, att glömma deras skit dom få hemma, men vissa ta liskomsjälvmord innan dom ens är 18, som sagt vårt samhälle hålelr på brista totalt, vad ska vi göra likosm, vi är ju bara "ungdomar". Alla ställer höga krav just på oss, men ha ni föräldra kankse kollat vad ni kan göra..?
Ps, I love you<33!
Hörs och cya, peace!<3
onsdag 23 september 2009
När vi va små...
Minns ni när niva små, vid säger 6 år nåt omkring där.
Där man såg upp och tänkte "jag vill blir som dom coola stora killarna" dom som va typ 16+ säger vi nu, typ vårn ålder.
När man trodde fan va coola alla är, röker, tjabba imot allt och alla, helt enkelt vara ungdom. Men fan till att vara "Ungdom" tillhör mest en sak till, Föräldrana, japp våra jävla päron.
Vi börja alltid bråka om de minsta lilla och blir nertrycka av dom för ibland vet vi, dom ha rätt men vi våga inte inse de. Känner ni igen de kanske?
De finns ju dom som ha mycke bråk hemma och dom som ha lite, helt olika.
Sen ha vi mig oxå, jag som inte ha stora problem, men klart andra ha större
eller samma problem.
Vi som blir slagna av våra "pappor" vi som skriker till våra päron "JAG HATAR DIG HOPPAS DU DÖR!?!?!". Sen springer man upp i rummet elelr ta bilen ut en väng bara för att slipa allt, och bara kunna vara ifred och våga gråta. Fast ändå finns våra päron alltid för oss, men vi älskar dom djupt inut i men vi vissa de allt för sällan eller inte alls. Liksom klart, jag bråka typ 24/7 hemma och skriker och få skit av allt och alla här hemma, jag gömemr mig i mitt rum för att slippa de mesta för jag inte orka ta mer skit. Man kännerr bara känslan av att man inte vill mer eller man få käsnlan av nu behöver jag någon som håller om mig, och där är nästa stora problem, "Kärlek".
Kärleken känner alla till, vissa känenr bara dom bra sidorna andra båda och vissa bara dom dåligar. Men fan när man behöver verkligen nån och snacka med vad önskar man sig inte mer än att ha sin flickvänn/pojkvänn hos sig, om man ha en.
Jag säger helt ärligt, jag ha fått känner på båda sidorna. JAg ha vart lycklig och sedan blivit krossat totalt, ner till grunden igen precis när man blivit hel igen.
Iaf, ni undra varför jag skriver detta inlägg? nja, ok, först så ha jag inte uppdaterat på länge, andra så bråkade jag precis med mor som IN I HELVETE, hon fick mig att gråtar så jag sprng in i mitt rum och låste in mig, musiken dunkas på och tårarna rinner som floder ner för min kind. Jag skrek till henne, att jag hatar henne, men jag känner känslan att jag älskar henne ändå, hon vill ju bara de bästa för mig?
Nu ska jag iaf torka bort mian tåra och koncentrera mig på allt, men juts ja, hade nästan glömt, ibland vill man inte vara ungdom, ibland vill man vara den lilla skiten som hellre se upp till dom "coola" killar som inte verka ha problem, men vi vet, inut i är vi dom "coola" killarna som gråter innombords!
Bby, you make my day<3
Hörs och cya, peace..<3
Där man såg upp och tänkte "jag vill blir som dom coola stora killarna" dom som va typ 16+ säger vi nu, typ vårn ålder.
När man trodde fan va coola alla är, röker, tjabba imot allt och alla, helt enkelt vara ungdom. Men fan till att vara "Ungdom" tillhör mest en sak till, Föräldrana, japp våra jävla päron.
Vi börja alltid bråka om de minsta lilla och blir nertrycka av dom för ibland vet vi, dom ha rätt men vi våga inte inse de. Känner ni igen de kanske?
De finns ju dom som ha mycke bråk hemma och dom som ha lite, helt olika.
Sen ha vi mig oxå, jag som inte ha stora problem, men klart andra ha större
eller samma problem.
Vi som blir slagna av våra "pappor" vi som skriker till våra päron "JAG HATAR DIG HOPPAS DU DÖR!?!?!". Sen springer man upp i rummet elelr ta bilen ut en väng bara för att slipa allt, och bara kunna vara ifred och våga gråta. Fast ändå finns våra päron alltid för oss, men vi älskar dom djupt inut i men vi vissa de allt för sällan eller inte alls. Liksom klart, jag bråka typ 24/7 hemma och skriker och få skit av allt och alla här hemma, jag gömemr mig i mitt rum för att slippa de mesta för jag inte orka ta mer skit. Man kännerr bara känslan av att man inte vill mer eller man få käsnlan av nu behöver jag någon som håller om mig, och där är nästa stora problem, "Kärlek".
Kärleken känner alla till, vissa känenr bara dom bra sidorna andra båda och vissa bara dom dåligar. Men fan när man behöver verkligen nån och snacka med vad önskar man sig inte mer än att ha sin flickvänn/pojkvänn hos sig, om man ha en.
Jag säger helt ärligt, jag ha fått känner på båda sidorna. JAg ha vart lycklig och sedan blivit krossat totalt, ner till grunden igen precis när man blivit hel igen.
Iaf, ni undra varför jag skriver detta inlägg? nja, ok, först så ha jag inte uppdaterat på länge, andra så bråkade jag precis med mor som IN I HELVETE, hon fick mig att gråtar så jag sprng in i mitt rum och låste in mig, musiken dunkas på och tårarna rinner som floder ner för min kind. Jag skrek till henne, att jag hatar henne, men jag känner känslan att jag älskar henne ändå, hon vill ju bara de bästa för mig?
Nu ska jag iaf torka bort mian tåra och koncentrera mig på allt, men juts ja, hade nästan glömt, ibland vill man inte vara ungdom, ibland vill man vara den lilla skiten som hellre se upp till dom "coola" killar som inte verka ha problem, men vi vet, inut i är vi dom "coola" killarna som gråter innombords!
Bby, you make my day<3
Hörs och cya, peace..<3
torsdag 17 september 2009
Ensam står jag här, lämnad av alla...
Jag känner hur ångesten kryper närmre och närmre, jag vill inte mer.!
Jag vill blir av med alla mina ångest och depprisionsproblem!
Jag komemr ihåg när man va liten och man trodde att allt va lätt och att de va coolt att vara "ungdom" men fan, Vi ha ju baraproblem, alla av oss ha.
Vissa mer vissa mindre, men alla eller ah dom flesta ha nog samma problem som jag.
Kärlek.
Jag är rädd när du inte sover jämte mig.
Jag kan inte sova om du inte sover jämte mig.
Jag kan inte skratta om inte du skratta jämte mig.
Jag är stum och gör ingenting.
Jag säger inget om inte du säger nåt jämte mig.
Jag äter inte om du inte äter jämte mig.
Utan dig är allt som en ny värld, en sämmre värld,
fast de borde du ju veta..
Jag ha glömt hur de är utan dig, utan at ha ig vid min sida..
Ensam springer jag fram i livet som ett litet barn, men du borde se att faran är stor att jag inte hittar tillbaka till mitt gammla jag.
Ensam sitter jag här, med tårfyllde ögon se jag hur raderna fylls mer och mer av meningslösa texter av mig.
Ensam står jag här nu i världen utan någon vid min sida..
Jag vill blir av med alla mina ångest och depprisionsproblem!
Jag komemr ihåg när man va liten och man trodde att allt va lätt och att de va coolt att vara "ungdom" men fan, Vi ha ju baraproblem, alla av oss ha.
Vissa mer vissa mindre, men alla eller ah dom flesta ha nog samma problem som jag.
Kärlek.
Jag är rädd när du inte sover jämte mig.
Jag kan inte sova om du inte sover jämte mig.
Jag kan inte skratta om inte du skratta jämte mig.
Jag är stum och gör ingenting.
Jag säger inget om inte du säger nåt jämte mig.
Jag äter inte om du inte äter jämte mig.
Utan dig är allt som en ny värld, en sämmre värld,
fast de borde du ju veta..
Jag ha glömt hur de är utan dig, utan at ha ig vid min sida..
Ensam springer jag fram i livet som ett litet barn, men du borde se att faran är stor att jag inte hittar tillbaka till mitt gammla jag.
Ensam sitter jag här, med tårfyllde ögon se jag hur raderna fylls mer och mer av meningslösa texter av mig.
Ensam står jag här nu i världen utan någon vid min sida..
onsdag 16 september 2009
Verkligheten är svårare än man tror..
Jag springer runt som fan och leta efter ett papper, ett papper jag skrev jag saknar dig dig på efter första gången vi träffades.
Jag sitter nu här med pappret i handen ta upp pappret, läser och fäller en tår men le ändå!
Med musiken i bakgrunden öppna jag mitt fönster och skriker rakt ut i världen, "VArfär är verkligheten svårare än vad man tror?",
Jag satt här igår och kollade på filmen "PS, I love you".
Men kärleken är inte så jävla lätt som allt verka vara, alla vet de, men änåd önskar vi att den vore hur lätt som heslt såingen blir sårad.
Men när man blir sårad vet man att de läker, då vet man att de va äkta!
Jag ha inte direkt lust att skriva mycke idag men lovade folk att uppdatera mer så, ah!
Nu ska jag dra på mig en tröja sätta mig i bilen och köra lite och fundera på allt.
Hörs och cya, peace<3
PS, I love you<3
Jag sitter nu här med pappret i handen ta upp pappret, läser och fäller en tår men le ändå!
Med musiken i bakgrunden öppna jag mitt fönster och skriker rakt ut i världen, "VArfär är verkligheten svårare än vad man tror?",
Jag satt här igår och kollade på filmen "PS, I love you".
Men kärleken är inte så jävla lätt som allt verka vara, alla vet de, men änåd önskar vi att den vore hur lätt som heslt såingen blir sårad.
Men när man blir sårad vet man att de läker, då vet man att de va äkta!
Jag ha inte direkt lust att skriva mycke idag men lovade folk att uppdatera mer så, ah!
Nu ska jag dra på mig en tröja sätta mig i bilen och köra lite och fundera på allt.
Hörs och cya, peace<3
PS, I love you<3
söndag 13 september 2009
Sänger mina ögonlock, känner hur allt försvinner...
Med stirrande blick fundera jag på avd jag ska kladda ner på pappret idag. Just nu ha jag bara kladdat ner allt med blod och tårar, musik dunka på såklart, men inte för att den gör mig glad, nej just idag är den på för att ingen ska höra min tårar faller ner, höra hur blodet droppa på golvet.
Tanka kommer upp, minnen kommer upp, men ändå inget som vill mig att få stanna just i nån tanke eller nåt minne. Jag känner hur min kropp sakta ge upp, hur min livsglöd sakta slockna.
Jag klicka runt på allt möjligt på datorn hitta gamla texter jag skrivit och gamla bilder på massa minnen..och jag kan bara säger en sak, Jag palla inte mera.
Att alltid ta imot skit, att aldrigt kunna blir glad, att jag måste le fast jag bryter ihop inuti bara för göra alla andra glada, nej jag orka inte mera.
Jag undra mest, vem fan är jag, vem fan är Alexander?
Eftersom jag bara få skit, blir behanldat som skit, att alal bara leker med mig och tror jag är nån fucking docka ni kan slänga runt som inte ha några känslor?
Är jag så jävla värdelös att jag måste blir så behandlat av er?
Är jag så ful att ni inte våga visa er med mig?
Är jag så jävla äcklig att ni inte ens våga titta på mig?
Varför är jag så jävla feg och sväljer inte dom här jävla tabletterna så jag slipper allt.
Det är ju inget som hindra mig längre, Jag känner hur djävulen sträcker sig efter mig och hur ångesten blir större och större, jag känner hur rummet kryper ihop och blir rund, jag kan inte gömma mig i mina hörn längre, leken är över, jag ha kommit fram och insett, jag är inget värdefullt för någon.
Jag känner hur jag sakta börja tappa kontrollen över mig själv, jag känner att allt jag gör bara blir fel, ingte är sig likt, som en sten drunkar jag i mitt eget blod, jag känner hur mian ord ta slut, att alla ah slutar läsa för länge sen, jag känner hur jag sägermig själv "fan avslutardenna äckeltexten" så ah..it´s over....
peace...<3
Tanka kommer upp, minnen kommer upp, men ändå inget som vill mig att få stanna just i nån tanke eller nåt minne. Jag känner hur min kropp sakta ge upp, hur min livsglöd sakta slockna.
Jag klicka runt på allt möjligt på datorn hitta gamla texter jag skrivit och gamla bilder på massa minnen..och jag kan bara säger en sak, Jag palla inte mera.
Att alltid ta imot skit, att aldrigt kunna blir glad, att jag måste le fast jag bryter ihop inuti bara för göra alla andra glada, nej jag orka inte mera.
Jag undra mest, vem fan är jag, vem fan är Alexander?
Eftersom jag bara få skit, blir behanldat som skit, att alal bara leker med mig och tror jag är nån fucking docka ni kan slänga runt som inte ha några känslor?
Är jag så jävla värdelös att jag måste blir så behandlat av er?
Är jag så ful att ni inte våga visa er med mig?
Är jag så jävla äcklig att ni inte ens våga titta på mig?
Varför är jag så jävla feg och sväljer inte dom här jävla tabletterna så jag slipper allt.
Det är ju inget som hindra mig längre, Jag känner hur djävulen sträcker sig efter mig och hur ångesten blir större och större, jag känner hur rummet kryper ihop och blir rund, jag kan inte gömma mig i mina hörn längre, leken är över, jag ha kommit fram och insett, jag är inget värdefullt för någon.
Jag känner hur jag sakta börja tappa kontrollen över mig själv, jag känner att allt jag gör bara blir fel, ingte är sig likt, som en sten drunkar jag i mitt eget blod, jag känner hur mian ord ta slut, att alla ah slutar läsa för länge sen, jag känner hur jag sägermig själv "fan avslutardenna äckeltexten" så ah..it´s over....
peace...<3
lördag 12 september 2009
En helt ny värld..
Nu är de ett tag sen man skrev av sig men nu känner jag av att de blir tid, under tiden ha de hänt en jävla massa..Jessica min bästa tjejkompis tog livet av sig den 02/09-09 och micaela och jag gjorde slut med. Jo lite mycke på samma gång men fan nu kan man inte avra för depp längre nu måste man skriva av sig som sagt.
Jag sitter här, tänker efter och kolla ut, jag se en stjärna blinkar och fatta så klart att du är nu min änglavakt, precis de jag behöver nu efter du lämnade oss, mig, fan vad jag saknar dig!
Högtalarna dunka " RMK - Bara en gång till ", låten ta upp minnen som fan, tex, när du och jag va vid stranden med din familj och du råkade trampa på en manet och skrek "jag tror de är en kuk vid min fot" och sprang, fan minnen asså.
Men fan, jag sitter ändå ute varje natt, kolla upp och sedan på mobilen, inget sms, inget samtal från dig jessica. Klart jag vet att du sitter upp i ditt moln och kolla ner på mig och se till att inget händer mig. Men lova mig en sak, ta hand om pappa där uppe med och säg han att jag saknar han!
Snart är de din begravning och fan jag kommer gråtar...och jag kommer ha mina älskade "converse" på mig jag ska vara den jag är på din begravning precis som jag lovade dig,!
Men nu är låten slut och de få räcka för de första inlägget på länge.
Hörs och cya, peace<3
Jag sitter här, tänker efter och kolla ut, jag se en stjärna blinkar och fatta så klart att du är nu min änglavakt, precis de jag behöver nu efter du lämnade oss, mig, fan vad jag saknar dig!
Högtalarna dunka " RMK - Bara en gång till ", låten ta upp minnen som fan, tex, när du och jag va vid stranden med din familj och du råkade trampa på en manet och skrek "jag tror de är en kuk vid min fot" och sprang, fan minnen asså.
Men fan, jag sitter ändå ute varje natt, kolla upp och sedan på mobilen, inget sms, inget samtal från dig jessica. Klart jag vet att du sitter upp i ditt moln och kolla ner på mig och se till att inget händer mig. Men lova mig en sak, ta hand om pappa där uppe med och säg han att jag saknar han!
Snart är de din begravning och fan jag kommer gråtar...och jag kommer ha mina älskade "converse" på mig jag ska vara den jag är på din begravning precis som jag lovade dig,!
Men nu är låten slut och de få räcka för de första inlägget på länge.
Hörs och cya, peace<3
söndag 23 augusti 2009
Djävulen sträcker sig...
Det kryper i kroppen, klockan är långt över 10 kan se hur väggerna rör sig, gör de trång i mitt rum kan inte somna. Är fyllt i oror och ångest. Känner att nånting är fel!
Nånting är fel, men jag vet inte vad, de känns som djävulen sträcker sig efter min själ!
Vart är du pappa..Jag saknar dig..! Du är inte här du kommer aldrig mer vara här, efter 8 år ha jag inte insett de än att du kommer inte tillbaka. Jag kankse borde skära bort alla mina negativa tankar från den kvällen men jag kommer ihåg lysen som närmde sig snabbare och snabbare!
Men jag lovade ju dig, jag kommer till dig snart, men not yet! Jag va nära två gånger att kommer upp till dig i himmlen, men jag tror att de va du som gjorde att jag vaknade igen och palla ta tag i mittt liv.
Nu ha jag tat tag i livet mitt, jag börja må bra.
Djävulen börja sakta försvinna, paniken blir mindre, glädjen blir starkare och sen kom de bästa, du bby<3!
Jag tror att jag kommer blir lycklig snart igen.., men om detta bara är en dröm så snälla väck inte mig. Den här tiden känns bra och de va länge sen jag fick känna så!
Jag vill inte säga namn än men du vet vem du är! Du gör mig glad och jag blir damn uppfyllt med glädje när vi pratar, hjärtat pirra som fan och jag känner trygghet<3!
Snälla behandlar inte mig som alla andra, jag vill inte vara en leksak längre för er.
Men allt känns bra så jag få hoppas på detta!
Så jag kolla ut, stänger mitt rimblock och denna gången fäller jag inte en tår när jag stänger den, nej. Denna gången stänger jag den med ett leende på läpparna, jag va trasig inget kunde få mig att skratta men nu kom du!<3 Snälla låt detta inte vara en dröm<3
Du är sjukt bra bby<3
Hörs och cya! <3
Nånting är fel, men jag vet inte vad, de känns som djävulen sträcker sig efter min själ!
Vart är du pappa..Jag saknar dig..! Du är inte här du kommer aldrig mer vara här, efter 8 år ha jag inte insett de än att du kommer inte tillbaka. Jag kankse borde skära bort alla mina negativa tankar från den kvällen men jag kommer ihåg lysen som närmde sig snabbare och snabbare!
Men jag lovade ju dig, jag kommer till dig snart, men not yet! Jag va nära två gånger att kommer upp till dig i himmlen, men jag tror att de va du som gjorde att jag vaknade igen och palla ta tag i mittt liv.
Nu ha jag tat tag i livet mitt, jag börja må bra.
Djävulen börja sakta försvinna, paniken blir mindre, glädjen blir starkare och sen kom de bästa, du bby<3!
Jag tror att jag kommer blir lycklig snart igen.., men om detta bara är en dröm så snälla väck inte mig. Den här tiden känns bra och de va länge sen jag fick känna så!
Jag vill inte säga namn än men du vet vem du är! Du gör mig glad och jag blir damn uppfyllt med glädje när vi pratar, hjärtat pirra som fan och jag känner trygghet<3!
Snälla behandlar inte mig som alla andra, jag vill inte vara en leksak längre för er.
Men allt känns bra så jag få hoppas på detta!
Så jag kolla ut, stänger mitt rimblock och denna gången fäller jag inte en tår när jag stänger den, nej. Denna gången stänger jag den med ett leende på läpparna, jag va trasig inget kunde få mig att skratta men nu kom du!<3 Snälla låt detta inte vara en dröm<3
Du är sjukt bra bby<3
Hörs och cya! <3
torsdag 20 augusti 2009
Behind Blue Eyes...
Tåranar rinner, de bildas floder på mina kinder, blodet droppa ner från armen.
Med skuren arm skriver jag detta inlägget, nu va de dags igen , hjärtat brustet i 1000 bitar.
Jag visste att jag bara är en i mängden för alla, allt är bara lögn hela fucking kärlek är bara lögn!
Jag trodde att du skulle fixatillbaka mitt redigar jag efter jag blev sårad sist men nej...nu sitter jag med rakbalden jämte mig, jag hör deras rop efter frihet, livsglöden börja blir svagare och svagare...jag palla snart inte mer..
Sårad om och om igen..Förlåt va bara tvungen att skriva detta...men kom ihhåg..När du hitta min tår i sjön, den dagen kommer jag slutar älskar dig..nu ska jag dra på mig mina myskläder..rakbladen med mig ska jag till min bror och jag vet inte från och med hur de blir..men bakom mina isblåa ögon finns de ingen superhuman...de finns en knäckt liten pojke som ha tappat allt han lever för..
Med skuren arm skriver jag detta inlägget, nu va de dags igen , hjärtat brustet i 1000 bitar.
Jag visste att jag bara är en i mängden för alla, allt är bara lögn hela fucking kärlek är bara lögn!
Jag trodde att du skulle fixatillbaka mitt redigar jag efter jag blev sårad sist men nej...nu sitter jag med rakbalden jämte mig, jag hör deras rop efter frihet, livsglöden börja blir svagare och svagare...jag palla snart inte mer..
Sårad om och om igen..Förlåt va bara tvungen att skriva detta...men kom ihhåg..När du hitta min tår i sjön, den dagen kommer jag slutar älskar dig..nu ska jag dra på mig mina myskläder..rakbladen med mig ska jag till min bror och jag vet inte från och med hur de blir..men bakom mina isblåa ögon finns de ingen superhuman...de finns en knäckt liten pojke som ha tappat allt han lever för..
Here today, Gone tomorrow
Med solen i ryggen fäller jag mina tårar, Eminem - Beautiful dunka högt i min skallen och jag samla ihop alla min bitar av mitt hjärta som du krossade.
Jag trodde jag betyder nåt, men jag betyder nog inte något för någon?
Jag släcker ciggen och inse att kärlek är inget jag vill ha nåt mer att göra med, folk tror mer på rykten anyway. Hur fan tror folk de känns att precis byggt ihop sitt hjärta igen så bara kommer någon och krossa de i 10000 bitar igen, jag palla inte ta mer skit, palla inte mer gråtar mig genom nättern, palla inte mer lossas vara glad för andras skull. Jag vill kunna leva mitt jävla liv utan att folk ska såra mig, vill ni de fine ni lyckas så fucking bra!
Klart, inte förens nu inse jag en sak, jag måste vara jävligt värdelös efter alla bara såra mig hela tiden, är jag så ful, efterbliven eller en idiot mot alla??
Jag finner inte ens ord för att beskriver hur jag känner just nu, jag vet inte ens vad de är jag skriver, jag vet inte ens hur jag ska börja elelr avslutar inlägget, jag är helt förkrossad.
Ni tycker säkert detta är de sämsta inlägget av mig och jag vet detta är inte bra, men jag kan inte koncentrera mig när den röda kärleken bara rinner iväg och mitt hjärta blir svart igen..Jag är stark jag ha lärt mig att skratta under tåra men jag palla inte mer..!
Jag ge upp..jag ska nog bara ge mig ut på promenad och tänker på vad fan de är jag gör fel hela tiden, vad är de jag är för människa som ska uppleva allt sånt hät här..?
Men nu ska jag pysa, förlåt för ett dåligt inlägg men jag hoppas ni fatta att jag må skit och inte palla skriva så fucking bra juts idag..men nu ska jag dra mig till bron och sitter där i timmar och röka.
Hörs och cya, peace<3
Jag trodde jag betyder nåt, men jag betyder nog inte något för någon?
Jag släcker ciggen och inse att kärlek är inget jag vill ha nåt mer att göra med, folk tror mer på rykten anyway. Hur fan tror folk de känns att precis byggt ihop sitt hjärta igen så bara kommer någon och krossa de i 10000 bitar igen, jag palla inte ta mer skit, palla inte mer gråtar mig genom nättern, palla inte mer lossas vara glad för andras skull. Jag vill kunna leva mitt jävla liv utan att folk ska såra mig, vill ni de fine ni lyckas så fucking bra!
Klart, inte förens nu inse jag en sak, jag måste vara jävligt värdelös efter alla bara såra mig hela tiden, är jag så ful, efterbliven eller en idiot mot alla??
Jag finner inte ens ord för att beskriver hur jag känner just nu, jag vet inte ens vad de är jag skriver, jag vet inte ens hur jag ska börja elelr avslutar inlägget, jag är helt förkrossad.
Ni tycker säkert detta är de sämsta inlägget av mig och jag vet detta är inte bra, men jag kan inte koncentrera mig när den röda kärleken bara rinner iväg och mitt hjärta blir svart igen..Jag är stark jag ha lärt mig att skratta under tåra men jag palla inte mer..!
Jag ge upp..jag ska nog bara ge mig ut på promenad och tänker på vad fan de är jag gör fel hela tiden, vad är de jag är för människa som ska uppleva allt sånt hät här..?
Men nu ska jag pysa, förlåt för ett dåligt inlägg men jag hoppas ni fatta att jag må skit och inte palla skriva så fucking bra juts idag..men nu ska jag dra mig till bron och sitter där i timmar och röka.
Hörs och cya, peace<3
tisdag 18 augusti 2009
Tillbaka till Livet...
Med myskläderna på sitter jag här kolla ut genom fönstret och genom högtarlarna dunka danish och jag fäller en tår. Jag sitter här och fundera över rykten, likosm vad är ett rykte? Vi alla vet att alla vi ha våra rykten och skitsnack om oss! Jag kankse ha väldigt mycke sånna, men gör de mig till en dålig person? Är ett rykte så mycke att de kan räcka att göra slut med en person?
Ett rykte är väl fan bara ett rykte, de är väl fan och med ens egen åskit om persoen som räknas? Klart ha jag vart tillsammans med folk och jag ha hört rykten om dem. Men de är väl inte direkt en anledning att göra slut, eller? Klart ett rykte få en att blir depp, men de behöver inte betyda ett skit, ett rykte är ett rykte inte sanningen, klart vissa är sanna vissa inte!
Men nej, folk är inte alltid sånna som tror den dom älskar, dom tror rykterna först, va fan är de? De är väl fan inget farligt att fråga om ett rykte är sant? klart man kan blir sårad av svaren men fan, hellre olycklig av sanningen än lycklig av löng.
Jag ha hört många rykten om folk, jag skiter i dom. Klart jag hör dom och jag ignorera inte dom, men vi säger du blir kallat player! typ som jag blir hela fucking tiden!
Ochså om jag ha vart player en gång i tiden betyder de väl fan inte att jag alltid kommer vara de? Vi alla ha vart player av oss nångång mot nån, alla göra sin misstag, men fan de är ju dom vi lär oss av, eller ha jag fel?
De är väl fortvarande ändå min bild som räknas från personen som blir kallat saker? Vi säger den personen är player som alla säger, men då få jag ju fan ta reda de på mina egna känslor, blir jag sårad blir jag, blir jag inte så blir jag inte de, så är de fan bara! Ett rykte ska fan inte betyder mer än ens egen åsikt, vi alla vet rykten finns alltid, rykten kommer alldrig försvinna dom är där, de är de som tillhör kärleken.
Men bara för ett rykte finns förstörs inte en person, eller har jag fel?
Så nu resa jag på mig, jag återuppstår ur askan du lämnade kvar efter mig och inse, jag är den jag är, acceptera de eller låt mig vara, så nu avslutar jag här med fallande tåra dra jag på mig jackan och dra ut på rökrunda vid sjön, men låt er säga en sak, Folk har försökt få migpå fall men min livsglöd släcker man inte så lätt..så ge inte upp<3!
Hörs och ses, peace<3
Ett rykte är väl fan bara ett rykte, de är väl fan och med ens egen åskit om persoen som räknas? Klart ha jag vart tillsammans med folk och jag ha hört rykten om dem. Men de är väl inte direkt en anledning att göra slut, eller? Klart ett rykte få en att blir depp, men de behöver inte betyda ett skit, ett rykte är ett rykte inte sanningen, klart vissa är sanna vissa inte!
Men nej, folk är inte alltid sånna som tror den dom älskar, dom tror rykterna först, va fan är de? De är väl fan inget farligt att fråga om ett rykte är sant? klart man kan blir sårad av svaren men fan, hellre olycklig av sanningen än lycklig av löng.
Jag ha hört många rykten om folk, jag skiter i dom. Klart jag hör dom och jag ignorera inte dom, men vi säger du blir kallat player! typ som jag blir hela fucking tiden!
Ochså om jag ha vart player en gång i tiden betyder de väl fan inte att jag alltid kommer vara de? Vi alla ha vart player av oss nångång mot nån, alla göra sin misstag, men fan de är ju dom vi lär oss av, eller ha jag fel?
De är väl fortvarande ändå min bild som räknas från personen som blir kallat saker? Vi säger den personen är player som alla säger, men då få jag ju fan ta reda de på mina egna känslor, blir jag sårad blir jag, blir jag inte så blir jag inte de, så är de fan bara! Ett rykte ska fan inte betyder mer än ens egen åsikt, vi alla vet rykten finns alltid, rykten kommer alldrig försvinna dom är där, de är de som tillhör kärleken.
Men bara för ett rykte finns förstörs inte en person, eller har jag fel?
Så nu resa jag på mig, jag återuppstår ur askan du lämnade kvar efter mig och inse, jag är den jag är, acceptera de eller låt mig vara, så nu avslutar jag här med fallande tåra dra jag på mig jackan och dra ut på rökrunda vid sjön, men låt er säga en sak, Folk har försökt få migpå fall men min livsglöd släcker man inte så lätt..så ge inte upp<3!
Hörs och ses, peace<3
måndag 17 augusti 2009
Stänger mitt Rimblock..
Nu sitter man här, fundera precis på hur man ska och vad man ska skriva i sitt första inlägg på bloggen? Men jag vet, jag skriver precis vad jag känner juts nu, de är de bloggen gå ut på. Bloggen kommer vara min egna värld där jag kan skriva av mig, ni som inte gilla de behöver ju inte läsa.
Jag sitter här slängde precis iväg pappesnäsduken som jag torkade bort tårarna med som rann ner för kinden. Så nu sitter jag här, musiken dunka för fullt, ångesten ta över! Vart fan är lyrican när man behöver den?
Vad är de som händer inom mig, jag som kände mig så frisk och glad blev depp på två sekunder, wtf!
Kärlek är fan inte lätt, klart alla vi vet att kärleken är den svåraste leken vi leker och den som som såra mest såklart! Jag va glad iaf en stund idag men sen helt plötsligt började jag mår skit, ångesten kom och allt kändes konstigt, De kändes som alla kommer lämna mig som jag tycker om.
Jag försökte skriva av mig men fann inga ord, jag försökte kolla på film för komma på andra tankar men fann ingen film..!?!
Nu sitter jag här iaf, efter jag ha suttit 2 timma på en bror kollat ner i vattnet och tänkt på vad är de som gör kärleken så svår?
Cigg efter cigg tog jag men kom aldrig fram till nåt..Så jag säger de här och nu, jag är full med ångest, och kankse är självmord en väg för att lösa problem, men de ärfan och med inte den vägen vill välja igen. Jag vet jag säger till många jag är stark, jag klara mig, men jag ha lärt mig att skratta under mina tårar för att göra personerna glada och lungna, men jag är också bara en liten figur i den här världen som behöver lite omtanke, men nu ska jag ta mig kvällens sista cigg och gunga på en gunga och försöka slå min ångest som sakta men säkert ta över mitt liv igen..
Torka dina tårar och gå din väg i livet<3
Jag sitter här slängde precis iväg pappesnäsduken som jag torkade bort tårarna med som rann ner för kinden. Så nu sitter jag här, musiken dunka för fullt, ångesten ta över! Vart fan är lyrican när man behöver den?
Vad är de som händer inom mig, jag som kände mig så frisk och glad blev depp på två sekunder, wtf!
Kärlek är fan inte lätt, klart alla vi vet att kärleken är den svåraste leken vi leker och den som som såra mest såklart! Jag va glad iaf en stund idag men sen helt plötsligt började jag mår skit, ångesten kom och allt kändes konstigt, De kändes som alla kommer lämna mig som jag tycker om.
Jag försökte skriva av mig men fann inga ord, jag försökte kolla på film för komma på andra tankar men fann ingen film..!?!
Nu sitter jag här iaf, efter jag ha suttit 2 timma på en bror kollat ner i vattnet och tänkt på vad är de som gör kärleken så svår?
Cigg efter cigg tog jag men kom aldrig fram till nåt..Så jag säger de här och nu, jag är full med ångest, och kankse är självmord en väg för att lösa problem, men de ärfan och med inte den vägen vill välja igen. Jag vet jag säger till många jag är stark, jag klara mig, men jag ha lärt mig att skratta under mina tårar för att göra personerna glada och lungna, men jag är också bara en liten figur i den här världen som behöver lite omtanke, men nu ska jag ta mig kvällens sista cigg och gunga på en gunga och försöka slå min ångest som sakta men säkert ta över mitt liv igen..
Torka dina tårar och gå din väg i livet<3
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
