lördag 12 december 2009

Ångra inget....

Jag håller din hand så länge jag kan och gå imot min sista runda. Vi visste det båda två men ville inte inse de men tiden kom ifatt oss och vi kan inte besegra den.
Kankse skulle de vart bättre att, de aldrigt skulle hänt såhär. Men kankse är ett sånt jävla fegt ord.
Vi kämpade hela tiden och inget sandkorn gav vi bort, och nu står vi här.
Och jag ångra ingenting! Inte ett ända steg, inte ett jävla ögonblick från allt!
Också om de är förlorat nu, och att de inte räcker för oss, inget av de va i onödan.
Jag ångra inte ett jävla skit, verkligen inget av de!

Tiden löper imot oss och hela världen blir stumm, och snart så är rundan slut.
Vi byggde upp allt av oss i sand det kostade osss mycke kraft men de sket vi i.
För allt av de va de fan värd för mig.
Och jag tacka dig för varje dag jag fick vara hos dig jessica!!

Jag ångra inget, ett ända ord inte ett ögonblick. Jag ta inga steg bakåt för inget vi ha haft ångra jag!
Inget av de och jag är så glad jag ha dig, kankse inte på samma sättet längre men du finns där<3!
Jag ångra inget för allt va värd varje sekund med dig jessica<3!

Jag saknar dig sjukt mycke, hoppas du må bra där du är nu!<3

Lite depp idag men fan, :/

Hörs och cya, peace<3

tisdag 8 december 2009

Vart är livets lycka...

Ni vet ju alla livet sjunger inga underbar sånger som få oss att må bra. Alla vi ha våra problem med saker och ting. Jag sitter just nu här med tårar i ögonen och blod på läppen som bilder små droppa som droppar ner på pappret.

Nu är de nog jag klara inte hålla masken längre, nej! Idag ha vart droppen, nu orka jag inte vara den där lilla killen som skratta hela tiden och försöker få andra att må bra och faller isär inuti. Jag känner hur mina isblåa ögon fylls mer och mer med tår som snart droppa ner på pappret, jag torka bort dom och sätter pennan på pappret igen, ingen aning vad jag skriver men idag skriver jag bara av mig.
Musiken spelas på med två låtar, "Rise Against - Hero of War" och "Sido - hey du".
Jag stirra ut och fundera på vad de är jag ska klottra ner, jag vet verkligen vad, men jag vill ringa jessica men jag kan inte.
Liskom hon va min som min "syster", men fan tillbaka till min bro och min syster, idag hade vart en sån jävla sjukt dag.
"pappa" bråkade med min bro och jag gick imellan och de blev kaos..Jag fick ta imot skit och slag, min vardag typ..men jag gör allt bara för skydda min syskon..jag älskar er<3!

Ibland önskar jag helt ärligt jag lyckades med de jag gjorde en gång i tiden och slapp allt skit här, slipper leva i en värld som känns som en sjuk dröm. Ibland undra jag hur fan skulle de vart om man inte skulle finnas och hur folk skulle vara då..?
Ibland vill jag bara ta tag i min syskon min mor och bara sticka långt här ifrån..lämna allt skit och bara sticka..

Men tur att de finns några få personer som få mig glad, jag är glad jag ha er. Victoria, tack till att du är bäst och verkligen finns!<333
Kalle, din sjuka jävel, tack för du finns!<3
Johan turunen, de finns ingen snällare björn än dig!<3
Fanny, du är en underbar bra person att snacka med, tack<3
Kajjsa, tack, och förlåt, för jag skämtade om allt..du vet vad<3

Jag vill verkligen tacka er att ni finns, förlåt för att detta inlägget är lite konstig men jag må inte bra och vetinte vad jag ska skriva om..men ibland önskar jag, att jag hade lyckads..

Victoria, är bäst<3

Hörs och cya, peace<33

söndag 6 december 2009

Inte som alla andra...

Idag blir de ett inlägg om en kommentar jag fick för jag tyckte den va de fett värdt att slänga upp, texten den här personen mena är "ett nytt kapitel". Aja, gött avv de finns folk som våga kommentera.


"jag har suttit här och läst din blogg sen vi la på. men jag fastnade just vid denna texten, jag har läst den minst 5 gånger nu. jag har bara suttit här och glott på skärmen, men jag kunde inte låta bli att läsa en viss mening, om och om igen. "Jag somnade natten du dog, jag hörde inte att du ringde, men jag borde gjort." jag bara sitter här och tänker på ingenting, jag rör vid min kind och känner att kinden är aldeles blöt. tårarna forsar ner, det känns som om dom aldrig kommer att ta slut.
jag vet att vi inte haft sån bra kontakt med varandra, men jag vill att du ska veta att jag finns där för dig. no matter what, bara smsa elelr ring eller whatever, jag vet att jag inte är den första personen du kommer gå till om du mår dåligt, men jag vill ändå att du ska veta att jag finns där. jag tycker ändå att du är jävligt modig, du vågar tala om för folk att du gråter, dom flesta killar tycker det är löjligt, men VAFAN skulle det vara det för egentligen, alltså fan, ta dig samman ditt liv och försök lev så bra det går. ge inte upp och gör inget dumt, aja ska inte skriva nån jävla novell, men ha det najs. <3 "

Tack julia för en bra kommentar som få en att tänka lite, tänka på att de visst finns folk som läser min blogg. Jag vet vi haft dåligt kontakt, men ey vi löser de! Tack iaf, för att du läser bloggen och tycker att mina ord jag skriver ha en mening.

Hörs och cya, peace<3

torsdag 3 december 2009

Färgerna börja bleka men Nom ta över...

Va fan...jag vet helt ärligt inte vart jag ska ta mig längre, livsglöden slockna. Väggarna känns att komma närmare och närmare och jag vet inte väga ut längre, jag tro jag är fast i djävulens klor. Jag skriker högt men ingen hör, jag känner hur tåren faller och bilder floder på golvet, precis som blodet jämte. Detta är så jävla sjukt, jag känner hur ångesten ta över kroppen och börja styra min vardag. Att fejka sina skratta sitt leende och allt, bara för att få alla andra må bra.
För ingen skulle förstår sig på mig ändå, så inne bryter mitt liv ihop, jag känner hur mitt hjärta blir svart. Bakom mina jävla isblåa ögon är de en värld som faller ihop totalt inget finns kvar där.
Lämnad av alla förlägne sedan ge jag nu upp hoppet på att de finns några som verkligen förstår mig förutom två, två underbara jävla människor som jag vet alltid finns där!
Jessica, du är kanske död nu och se inte detta alls men fan , du va min "syster" jag saknar dig som fan och jag vet än idag sitter du där och försöker hjälpa mig.
Sen ha va Victoria, kom igen de finns fan ingen bättre människa än dig, helt jävla sjukt hur bra du få mig att må. Du är mitt nom du! som sagt lite mer NOM i livet skulle inte skada.

Jag kolla på klockan den säger 23:43 och blåmärken från "pappas" slag sitter djupt inbränt i både minne och själ, jag orka snart inte mer..Men nu bryter jag snart ihop, nu blir de tjocktröjan på , blocket i handen och ut till sjön..vi hörs förhoppningsvis!

Hörs och cya, peace<3

tisdag 1 december 2009

Ett nytt kapitel....

Shiieeet!, ett jävla tag sen jag uppdaterade sist, men jag ha inte haft dator tillgång och såg igår att jag fick en kommentar där de stog att den personen ville att jag skulle uppdatera mer:) dock va de anonymt synd de. Men nu blir de bättre uppdatering jag lova för dom som vill läsa min udda blogg.

Ni undra säkert vadå udda?
Ja, min blogg är inte som alla andra tur de, alla berätta om sin vardag och bajs, så jävla drygt.
Jag berätta som de står i infon om mitt liv, mina problem för att skriva av mig att få ut all ångest och skit.

Nånting är fel dock, jag kolla ner, jag kolla upp och jag kolla ut genom fönstret se en stjärna som lyser starkare än alla andra och jag börja känna hur de bildas tårar i mina isblåa ögon.De känns som djävulen sträcker sig och bara försöker sabba mitt liv, allt gå ju bara åt helvete, Jessica... jag tro du är stjärnan och jag e glad för allt du gjort för mig.
Du fick mig att sova bättre på nätterna, men den natten borde jag inte sovit...

Jag somnade natten du dog, jag hörde inte att du ringde, men jag borde gjort.
När jag vaknade såg jag att du hade ringt men jag ringde inte upp din mobil förens efter de, då svarade din mor..och berättade vad som hade hänt..jag va som förlamad, jag fatta ingenting. Jag kände hur hela världen höll på att rasa ihop och blir rena kaoset.
Imon ha de gått tre månader sen, begravningen är gjort och jag tror inte jag ha gråtit så jävla mycket i hela mitt liv..förlåt..jag klara inte skriva om de här mer..jag saknar dig Jessica...<3!

Förlåt, att jag bara avbröt mitt i allt men nu rinner de tårar som fan, hoppas ni förstår de!
Nu ska jag sätta mig och bara ta de lungt och kommer på andra tankar och pratar med mitt NOM. så jävla underbart att man vet att man kommer på bättre humör snart när man snacka med NOM:et! bäst<3!

Hörs och cya,

take care<3