Handen på hjärtat...

Jag saknar dig <3

Never back down..

Nu sitter jag här igen med myskläderna på och lurarna på skallen. Idag så dunkas de danish feta låt! "Danish - Förlåt", riktigt fet!
Men tillbaka till verkligen, de är knappt ett år sen jag uppdaterade men vad fan ha inte hänt under tiden?
Det ha hänt för mycket för att kunna klottra ner det på papper eller här!
Idag ha jag vart på psyket och fått reda på att jag förmodligen kommer blir tvångsinlaggd i minst tre månader utan telefon eller folk som få hälsa på om nu nån tänkte de haha! Vem fan skulle hälsa på mig på psyket jo, djävulen kanske som kommer sätta sig på min axel och viska mig i örat "Se du bara misslyckas".

Det ha som sagt hänt för mycket fast det är nog allt de som gör att jag kommer blir inlaggd på psyket! Bland annat nya vänner, nya svek! Ny kärlek, nya problem! Nytt försök att ta livet av sig, men misslyckas igen och nu väntar psyket perfa liv, shit!
Att jag uppdatera ha vi nog en person att tacka..eller jag vet att hon läser iaf..jag blev tvungen att uppdatera för jane!

Jane..haha ja jane..smile där! En så sjukt awesome person som faktiskt förstår sig på mig och faktiskt lever samma skit varje dag.
Jag vill att du ska veta jane att jag håller mitt löfte, "Cross my heart" liksom! Jag vet vilket helvetet du haft och jag vet hur du lider på vardagarna eftersom jag lever dom själv. Men du ska aldrig glömma att jag finns här för dig livet ut, också om jag blir inlaggd kommer jag finnas där i tankarna! Jag vet jag kommer inte kunna göra ett skit ifrån där men jag vill att du ska veta att jag finns!
Du är en sjukt underbar person jane du förtjäna de bästa, tack <3!

Jag ha efter 7 månader tatt upp kontakten med min mor igen, hon var hälsade på häromdagen och de kändes fett! Jag var rädd men ändå var de spännande..jag ha faktiskt saknat henne brutalt mycket! Jag älskar dig mamma, förlåt för alla gånger jag flippad ut för inget alls! Men just du vet vad för ett helvete jag gått genom.
Men under mitt leende kommer jag alltid vara den där lilla pojken som är rädd för slag och blir sårad som sitter hemma vill ta pillerna han ha liggandes på rummet!

Pappa jag saknar dig...nåt så brutalt mycket, jag vill vara hos dig nu! Men jag antar att de få väntar ett tag till! Men nu blir de att slänga på sig en jacka på med lurarna och dra ut till vattnet.

Never forget who you are!<3

Hörs and yeah..peace!<3

Memories that fade like Photographs

Jag vet inte hur jag ska börja skriva nu. Som sagt va det ett bra tag sen jag skrev på bloggen och vet inte vart eller hur jag ska börja igen, men bäst är väl bara fortsätta där man slutade.
Det ha hänt en massa saker sen sist jag skrev, mer bråk, mer droger, mer poliser och rättegångar och stunder man bara ville bort.

Jag sitter här och dunka "Paradise Lost - Faith devides us, Death unites us" och kolla ner på tangentbordet för att orden inte kommer som dom ska. Men allt börja igen, nu när jag tänkt och faktiskt börjat må bra igen känns allt värdelöst. Folk klaga, såra och jag vet inga mer utvägar. Jag känner hur de saktar kommer fram en tår som faller ner mot datorskärmen, jag ser hur minnen speglas i den från alla stunder och fler tårar börja rinna, jag hör hur dom faller mot golvet och känner smärtan för varje tår som kommer. Varenda slag jag stått av en lossaspappa som inte se en som sin son, bara som en bit kött. Jag är så sjukt trött på att jag denna ångesten och tankar om hur jag enklast lämna skiten. Men allt börja speglar sig innan och minnen börjas spela som en film. Med fallande tår avslutar jag allt och bara ta på mig tjocktröjan och gå ut och tänker på "Memories that fade like Photographs"

Just pull the trigger....

Jag sätter pistolen mot skallen, känner pulsen pumpar mot metallen. Jag sätter fingret saktar på avtryckarn. Alla minnen flyger förbi som en film, när jag blunda och andas djupt en sista gång.
Jag kan känna alla slag farsan ha slagit, känan smärtan från alla blåmärken och dom phykiska problemen jag ha fått. Jag kan känna smärtan av allt skitsnack som sårad mig därpå, känna hur tårarna faller tungt ner mot golvet.
Jag känner hur djävulen skratta på min axel och tat ner mitt självförtroende helt. Känner smärtan av allt playade och skit man fått.
Allt spelas upp, alla smärtan som flyger genom en, snabbt och smärtsamt. Men filmen stannade upp ett tag när du kom upp i min skalle, den där kyssen till den där underbara låten, den där underbara låten som fick mig att ta min hand på din kind och kyssa dig mjukt. Känner den lilla stunden innan läpparna rörde varann att allt annat runt om försvann, all ångest, alla problem, men en sak kände jag, trygghet.
Efter pussen när ögonen öppnas sakta se jag dig, den där underbara lilla saken som gör mig hel på nåt jävla vänster. Fan va du är bäst!

Om jag fick vvälja en av alla minnen och leva om, då vore de just den sekunden innan vi kysstes, känna alla känslor samlas och våga kyssa dig. Men tyvärr så få jag inte de. Filmen spelas vidare, alla stunder alla bråk, alltskit man gjort kommer upp igen, alla förhör med pappa och polisen. När polisen hämtade pappa, när jag fick ta stryk för att skydda min syskon, och jag ångra inget! Jag känner hur en kall vind gå igenom mig och släcker livsglöden, jag hör låten börja närma sig sitt slut och jag andas ut och trycker av, allt jag se som sista och underbara minnet är ditt vackra ansikte, förlåt<3

Av: Alle-Balle<3

Butterflies all around...

Jag ta på mina nya underbara Skullcandy lurar dra på musik och
"The Human Abstract - Counting Down The Days" dunkas om och om igen. Jag sitter här, jag se blinkadet på skärmen av msn, skype, och allt annat skit. Men mest de blinkande av texten som jag fortsättas skrivas.

Jag hade tänkt skriva lite om självfortroende. Sånt jag knappt ha kvar, liksom jag anatar att 90% av dom som läser detta just nu inte ha de bästa självförtroendet. Precis som jag. Jag ha blivit sårad så månger gånger så jag ha gett upp, jag bryr mig inte så jätte mycket mer om mig själv.
Men de kom lite ljus i mitt liv för två dagar sen. Men förlåt, jag ha inte de bästa självförtroendet, men som sagt, de gå byggas upp, känner man sig trygg med en person så kommer de snabbt byggas upp, precis som annat, tex litar på folk.

Klart ibland få man offra nåt när man vill ha en annan sak. Det är så livet och kärleken fungera tyvärr.
Jag kan inte säga "hej kolla på mig, jag e bäst, jag ha självförtroende!" Tyvärr, jag kan inte de.
Men jag kan visa att jag är jag, jag kan därimot säga, jag kan bygga upp de! så att jag kan säga hej kolla på mig, jag ha självförtroende igen!
För efter allt som ha hänt så är de inte mycket som finns kvar, men jag vill detta, jag vill vara där, jag vill höra din röst i telefonen , ditt skratt som få mig att le och få mig känna en sak, som jag tycker är viktigt, trygghet.

Yeah bby, youre voice is stuck in my head<3

Hörs och cya, <3

Alle-Balle<3

och sen gick himlen sönder i dina händer...

Jag andas ut tungt, vad fan händer mig. Jag börja må sämre och sämre och folk lämna, nu när man behöver dom som mest. jag känner att jag bara vill dra på mig jackan och ta mina cigg och röka vid sjön och bara sitta, låta tiden rinna iväg, känna att livet slutar ju snart. Men jag kan inte, jag vill inte, min kropp är en pykiskt lik,jag sitter här kolla på skärmen och skriver, rätt sagt försöker. Ut högtalarna pumpas de "maskinen - kärlek vid sista ögonkastet". Men va fan, nånting är fel, jag känner att allt bara kryper mot mig och irretera mig. så jag vill bara skrika rakt ut, skrika ut så folk fatta "Hallo, jag finns faktiskt här jag är inte bara luft".

Jag börja tröttnar på dom som kalle sig vänenr och sen snacka skit bakom ryggen, nej jag kan inte mer. Jag behöver stödet av mina vänner mer än nåt annat just nu, de är allt som hålelr mig kvar, de ända som inte släcker min livsglöd. Jag kan inte ens kommer på nåt bra att skriva om, de finns tusen tankar i min skalle just nu, men fanfanfanfan, jag är fan inte perfekt.

Jag öppna fönstret tänder ciggen se snöflingorna flyger förbi, jag öppnar min hand och en flinga landa där, jag se hur snabbt den smäter och snön bara fejka och försvinner, precis som du. Du sårade mig och sen gick himlen sönder i dina händer.
Jag ha dunkat låten tusen gånger minst. Men ciggen blir mindre för varje blåss, jag inse fan, de finns fan nåt att kämpar för, kämpar för att få ett bra liv, utan sprande kärlek, misshandel av dom som kalla sig min "pappa". Men jag ha misslykads, men jag inse, jag ha kämpat, jag ha försökt. Men jag palla inte mer snart, jag lägegr kärlek på hyllan tro jag, för tiden kanske läker sår, men ärren är kvar, och dom försvinenr aldrig. Tänk på de.

Duärfinaste<3

Hörs och cya, peace<3

Alle-Balle<3

Snön färgas rött sakta men säkert...

Jag är trött, som fan, jag vill sova, ja..Jag ha viljan men jag kan inte, när jag stänger mina ögon känns
det som att djävulen ska ta över mitt liv igen och fylla mig med ångest och skit igen. NEJ! jag palla inte
det igen.
Så ja, jag sitter här glo ut genom fönstret och lyssna på "Die Toten Hosen - Alles wird Vorübergehen".
Mina tjocka myskläder är på, och "rimblocket" ligger här jämte mig och jag e sugen på kladda ner
lite skit texter i den igen och bara slänga upp dom här och visa er hur jävla trött jag är på mitt
så där kallade liv just nu!

Men fan ska man skriva om när man ha för mycke att tänka på? Jag må fan inte bra, de är ju fan säkert.
Rätt sjukt, jag tänker änåd, hur, varför, när och massa annat i mitt liv.
Likosm vad se folk i mig, ni kommer till mig och be om hjälp, ni pratar med mig, ni lyssna på mina ord,
ja klart jag säger ju att jag finns men varför just jag?
Igår så gick jag genom snön med släpande steg och händerna i fickan höll jag på ramla 79 miljoner gånger
men jag tänkte massa, Jag saknar fan någon.
Men fan jag e rätt lycklig eller va, pappa och jag ha börjat snacka igen klart han ha inte sagt förlåt än men
fan de komemr väl.
Men ok vem fan försöker vi lura när jag säger jag må bra? Alla vet jag gör inte de, jag e fan ett phykiskt lik.

Jag är rätt down ja, jag vet inte avd jag ska skriva om för jag tänker väl på lite för mycke just nu och försöker
att inte blanda mina problem med mina kompisas men de blir lite fail, alla problem påminner mig om mina.
Rätt sjukt.
Men jag kollade på texten där jag skrev om hur de va att vara liten och se upp till oss. Haha, jag började fan smila
Jag digga texten, men saken e jag gilla den för den är sant ju, samhället håller på ta livet av sig..

Fan jag märker jag hoppa jääävligt mycke i mina texter och jag ha funderat många gånger bara slutar skriva här
radera allt och bara ta bort bloggjävlen för ingen läse roch ingen bryr sig för ingen kommentera ju..men äsch..
Hur va de Danne sa, "rätt gött att skriva av sig", han ha ju rätt..Jag tro han läser denna dock då och då den lille
jävlen!

Jag är trött, jag bara skriver ihop nåt skit här som ni märker bara för gör dom glada som säger jag ska uppdetera,
men ni få fan nöjer er med denna texten tills jag är på humör igen för att skriva, förlåt till alla mian vänenr om jag ha
konstig mot er menhumörsvängningar är icke kul:/ förlåt.!<3
Aja, Jag kan säger en sak till, skulle jag gå ut nu i snön, så lär den blir röd efter mina fotsteg, ni skulle se de,
jag lova en sak, glöden är inte stark, de räcker med lite luft, problem, elelr vatten elelr nåt, glöden släcker och
jag försvinner...snön blir mer och mer röd och ciggen jag röker blir kortare och kortare så nu fimpas de ut genom
fönstret och börja skriva av sig, men ni få nöjer er,<3 godnatt..

Jag trodde du menade nåt med allt du sa, men nej.

Hörs och cya, godnatt<3

Alle-balle<3