Ensam står jag här, lämnad av alla...

Jag känner hur ångesten kryper närmre och närmre, jag vill inte mer.!
Jag vill blir av med alla mina ångest och depprisionsproblem!
Jag komemr ihåg när man va liten och man trodde att allt va lätt och att de va coolt att vara "ungdom" men fan, Vi ha ju baraproblem, alla av oss ha.
Vissa mer vissa mindre, men alla eller ah dom flesta ha nog samma problem som jag.

Kärlek.

Jag är rädd när du inte sover jämte mig.
Jag kan inte sova om du inte sover jämte mig.
Jag kan inte skratta om inte du skratta jämte mig.
Jag är stum och gör ingenting.
Jag säger inget om inte du säger nåt jämte mig.
Jag äter inte om du inte äter jämte mig.
Utan dig är allt som en ny värld, en sämmre värld,
fast de borde du ju veta..

Jag ha glömt hur de är utan dig, utan at ha ig vid min sida..
Ensam springer jag fram i livet som ett litet barn, men du borde se att faran är stor att jag inte hittar tillbaka till mitt gammla jag.

Ensam sitter jag här, med tårfyllde ögon se jag hur raderna fylls mer och mer av meningslösa texter av mig.
Ensam står jag här nu i världen utan någon vid min sida..