Sänger mina ögonlock, känner hur allt försvinner...

Med stirrande blick fundera jag på avd jag ska kladda ner på pappret idag. Just nu ha jag bara kladdat ner allt med blod och tårar, musik dunka på såklart, men inte för att den gör mig glad, nej just idag är den på för att ingen ska höra min tårar faller ner, höra hur blodet droppa på golvet.

Tanka kommer upp, minnen kommer upp, men ändå inget som vill mig att få stanna just i nån tanke eller nåt minne. Jag känner hur min kropp sakta ge upp, hur min livsglöd sakta slockna.
Jag klicka runt på allt möjligt på datorn hitta gamla texter jag skrivit och gamla bilder på massa minnen..och jag kan bara säger en sak, Jag palla inte mera.

Att alltid ta imot skit, att aldrigt kunna blir glad, att jag måste le fast jag bryter ihop inuti bara för göra alla andra glada, nej jag orka inte mera.
Jag undra mest, vem fan är jag, vem fan är Alexander?
Eftersom jag bara få skit, blir behanldat som skit, att alal bara leker med mig och tror jag är nån fucking docka ni kan slänga runt som inte ha några känslor?
Är jag så jävla värdelös att jag måste blir så behandlat av er?
Är jag så ful att ni inte våga visa er med mig?
Är jag så jävla äcklig att ni inte ens våga titta på mig?
Varför är jag så jävla feg och sväljer inte dom här jävla tabletterna så jag slipper allt.
Det är ju inget som hindra mig längre, Jag känner hur djävulen sträcker sig efter mig och hur ångesten blir större och större, jag känner hur rummet kryper ihop och blir rund, jag kan inte gömma mig i mina hörn längre, leken är över, jag ha kommit fram och insett, jag är inget värdefullt för någon.

Jag känner hur jag sakta börja tappa kontrollen över mig själv, jag känner att allt jag gör bara blir fel, ingte är sig likt, som en sten drunkar jag i mitt eget blod, jag känner hur mian ord ta slut, att alla ah slutar läsa för länge sen, jag känner hur jag sägermig själv "fan avslutardenna äckeltexten" så ah..it´s over....

peace...<3