tisdag 1 december 2009

Ett nytt kapitel....

Shiieeet!, ett jävla tag sen jag uppdaterade sist, men jag ha inte haft dator tillgång och såg igår att jag fick en kommentar där de stog att den personen ville att jag skulle uppdatera mer:) dock va de anonymt synd de. Men nu blir de bättre uppdatering jag lova för dom som vill läsa min udda blogg.

Ni undra säkert vadå udda?
Ja, min blogg är inte som alla andra tur de, alla berätta om sin vardag och bajs, så jävla drygt.
Jag berätta som de står i infon om mitt liv, mina problem för att skriva av mig att få ut all ångest och skit.

Nånting är fel dock, jag kolla ner, jag kolla upp och jag kolla ut genom fönstret se en stjärna som lyser starkare än alla andra och jag börja känna hur de bildas tårar i mina isblåa ögon.De känns som djävulen sträcker sig och bara försöker sabba mitt liv, allt gå ju bara åt helvete, Jessica... jag tro du är stjärnan och jag e glad för allt du gjort för mig.
Du fick mig att sova bättre på nätterna, men den natten borde jag inte sovit...

Jag somnade natten du dog, jag hörde inte att du ringde, men jag borde gjort.
När jag vaknade såg jag att du hade ringt men jag ringde inte upp din mobil förens efter de, då svarade din mor..och berättade vad som hade hänt..jag va som förlamad, jag fatta ingenting. Jag kände hur hela världen höll på att rasa ihop och blir rena kaoset.
Imon ha de gått tre månader sen, begravningen är gjort och jag tror inte jag ha gråtit så jävla mycket i hela mitt liv..förlåt..jag klara inte skriva om de här mer..jag saknar dig Jessica...<3!

Förlåt, att jag bara avbröt mitt i allt men nu rinner de tårar som fan, hoppas ni förstår de!
Nu ska jag sätta mig och bara ta de lungt och kommer på andra tankar och pratar med mitt NOM. så jävla underbart att man vet att man kommer på bättre humör snart när man snacka med NOM:et! bäst<3!

Hörs och cya,

take care<3

1 kommentar:

  1. jag har suttit här och läst din blogg sen vi la på. men jag fastnade just vid denna texten, jag har läst den minst 5 gånger nu. jag har bara suttit här och glott på skärmen, men jag kunde inte låta bli att läsa en viss mening, om och om igen. "Jag somnade natten du dog, jag hörde inte att du ringde, men jag borde gjort." jag bara sitter här och tänker på ingenting, jag rör vid min kind och känner att kinden är aldeles blöt. tårarna forsar ner, det känns som om dom aldrig kommer att ta slut.
    jag vet att vi inte haft sån bra kontakt med varandra, men jag vill att du ska veta att jag finns där för dig. no matter what, bara smsa elelr ring eller whatever, jag vet att jag inte är den första personen du kommer gå till om du mår dåligt, men jag vill ändå att du ska veta att jag finns där. jag tycker ändå att du är jävligt modig, du vågar tala om för folk att du gråter, dom flesta killar tycker det är löjligt, men VAFAN skulle det vara det för egentligen, alltså fan, ta dig samman ditt liv och försök lev så bra det går. ge inte upp och gör inget dumt, aja ska inte skriva nån jävla novell, men ha det najs. <3

    SvaraRadera