och sen gick himlen sönder i dina händer...

Jag andas ut tungt, vad fan händer mig. Jag börja må sämre och sämre och folk lämna, nu när man behöver dom som mest. jag känner att jag bara vill dra på mig jackan och ta mina cigg och röka vid sjön och bara sitta, låta tiden rinna iväg, känna att livet slutar ju snart. Men jag kan inte, jag vill inte, min kropp är en pykiskt lik,jag sitter här kolla på skärmen och skriver, rätt sagt försöker. Ut högtalarna pumpas de "maskinen - kärlek vid sista ögonkastet". Men va fan, nånting är fel, jag känner att allt bara kryper mot mig och irretera mig. så jag vill bara skrika rakt ut, skrika ut så folk fatta "Hallo, jag finns faktiskt här jag är inte bara luft".

Jag börja tröttnar på dom som kalle sig vänenr och sen snacka skit bakom ryggen, nej jag kan inte mer. Jag behöver stödet av mina vänner mer än nåt annat just nu, de är allt som hålelr mig kvar, de ända som inte släcker min livsglöd. Jag kan inte ens kommer på nåt bra att skriva om, de finns tusen tankar i min skalle just nu, men fanfanfanfan, jag är fan inte perfekt.

Jag öppna fönstret tänder ciggen se snöflingorna flyger förbi, jag öppnar min hand och en flinga landa där, jag se hur snabbt den smäter och snön bara fejka och försvinner, precis som du. Du sårade mig och sen gick himlen sönder i dina händer.
Jag ha dunkat låten tusen gånger minst. Men ciggen blir mindre för varje blåss, jag inse fan, de finns fan nåt att kämpar för, kämpar för att få ett bra liv, utan sprande kärlek, misshandel av dom som kalla sig min "pappa". Men jag ha misslykads, men jag inse, jag ha kämpat, jag ha försökt. Men jag palla inte mer snart, jag lägegr kärlek på hyllan tro jag, för tiden kanske läker sår, men ärren är kvar, och dom försvinenr aldrig. Tänk på de.

Duärfinaste<3

Hörs och cya, peace<3

Alle-Balle<3